Snart har jag haft Pajaz i två år och tiden har gått så otroligt fort! Jag minns verkligen den dagen han kom till stallet och jag skulle rida för första gången. Då var jag verkligen lyckligast och det är jag fortfarande!

Han betyder så otroligt mycket för mig och tillsammans med honom så känner jag mig verkligen lugn och trygg. At åka till stallet för mig är avkopplande och varje sekund jag sitter på hästryggen får mig att njuta. Att vara ute i naturen och bara se sig omkring vilken vacker värld vi lever i.

En jobbig sak är att jag inte längre ska vara fodervärd på pajaz från och med augusti. Eftersom att jag förmodligen kommer flytta från Bollnäs, och att leva som student och flytta med en häst är ju varken billigt eller enkelt. Sen så tror jag nog att Pia skulle villa ha honom kvar i Bollnäs ;)

Men jag vet ju att jag alltid är välkommen till stallet, så när jag är hemma kommer jag verkligen att åka till stallet och bara mysa med honom. Bästa Pajaz! Det känns så jobbigt att jag inte längre ska ha någon häst att rida, borsta, mata, ja allt! Jag blir ledsen av tanken, så sista månaden ska jag verkligen mysa, mysa och mysa!

Pajaz! Hur ska jag klara mig utan dig? ;(